EN GRÄVLINGSSAGA

Grävlings Naturprodukter Gräsö?! Hur då? Varför då?

I samband med Jannes och Martinas bröllop 9/7-16 skrev Martina den här texten, läs om ni är nyfikna och vill veta lite mer om oss och vår historia tillsammans:

Det puttrar i salvorna och stearinet på spisen, doften av tjära ligger tjock över hela huset. Utanför håller Janne på att ta rätt på fett, klor, skinn och kranium från en grävling, jag har hela bordet framför mig fullt med nötskrikefjädrar som skall bli till örhängen. Genom fönstret ser jag solen spegla sig i havet.
Inte trodde jag det var så här det skulle bli, när jag för snart fyra år sedan slöläste kontaktannonserna på Alternativ.nu. Jag hade precis bestämt mig för att det där med förhållanden verkligen inte var någonting för mig, så det var inte därför jag läste dem. Jag hade helt enkelt tråkigt. (Man kan ha det när man bor i en liten lägenhet i en av landets minsta städer utan att känna någon.) En annons fångade dock mitt intresse, en kille från Uppland som verkade vara intresserad av ungefär samma saker som jag. Kan säga att det inte är varje dag det händer. Nyfiken som jag var kollade jag upp vad han skrivit förut och det var spännande läsning. Karln var inte bara intresserad av garvning, han torkade fågelfötter ovanför spisen och skrev om hur man rengör kranier bäst. I en gammal tråd om hur man garvar grävling med avocado hittade jag till min förvåning svar från mig själv! Tre år tillbaka i tiden hade vi visst diskuterat lite fram och tillbaka, undrar hur det hade gått för honom? Och framförallt, hur går det med kontaktsökandet för en kille som torkar fågelfötter ovanför spisen? Om man inte frågar får man inget veta så jag slängde iväg ett mail och frågade hur det gått med grävlingen. För att göra en lång historia kort; en månad och hundra mail senare satte Janne sig i bilen och körde de femtiofem milen från Gräsö i Uppland till Växjö i Småland. Jag var fortfarande väldigt bestämd på att det där med förhållanden inte var något för mig men vi hade mycket gemensamt och det kändes som att vi blivit riktigt goda vänner. Hur det gick sedan? Genom att bara vara sitt fantastiska själv byggde Janne upp min tillit och tro på livet igen. Han vann mitt, mina föräldrars och mina vänners hjärtan och snart bodde han och hans två hundar mesta tiden hos mig i min lilla övernattningslägenhet. Att vi hade gemensamma intressen stod ju klart redan från början, att vi dessutom hade bra inverkan på varandras inspiration och produktivitet gjorde inte saken sämre. Medan jag jobbade på och Janne var sjukskriven för en knäskada började vi brodera ut den företagsidé Janne haft tidigare, som skulle komma att bli Grävlings Naturprodukter Gräsö. I början var det minst sagt spretigt, jag hade sålt hantverk på medeltidsmarknader tidigare och var fast i det synsättet medan Janne hade tusen idéer om allt. Men till slut kunde vi enas om att fokus skulle ligga på tillvaratagande, hållbart leverne och återbruk. Vi skulle helt enkelt hålla liv i gamla tekniker genom att göra dem attraktiva för den moderna människan. Efter att ha läst om grävlingsfettets speciella lädervårdande egenskaper hade Janne tagit rätt på fett från grävlingar och testat sig fram till en bra lädersmorning, denna skulle komma att bli grundbulten i verksamheten. Jag hjälpte mest till med kringgrejer som att beställa burkar och etiketter.
Tre år senare bor vi i huset på Gräsö som Jannes farfar byggde för 60 år sedan och jag trivs hur bra som helst. Visst behövs det renoveras, tätas lite här och var och visst är det långt ut på landet, men vi bor så otroligt vackert och med många av Jannes trevliga släktingar på nära håll behöver man aldrig känna sig ensam. Vi kommer allt närmare drömmen om att kunna leva på vårt hantverk, företaget går bättre än vi någonsin kunnat tänka oss. Kvällar och helger går åt i hisnande fart, vi stöper ljus, kokar salvor och smörjor, gör smycken, grytunderlägg och nyckelringar. Dessutom slipar Janne knivar, saxar och liar, när han inte sysslar med skyddsjakt förstås. Nya tankar och idéer om hur vi skall utveckla oss och våra produkter dyker upp hela tiden, just nu känns det som om det bara är tiden som hindrar oss.

Och i lördags var det så dags för oss att i de allra närmastes närvaro bli man och hustru. Vi vigdes på Gräsö Gård med havet bakom oss och ett helt liv tillsammans framför oss!

 

/Martina Törnqvist, juli-16

 

Foto: Josefin Lööv